Jag försöker tränga bort alla känslor genom att försvinna bort i Håkans värld en stund. Pojkvännen är påväg bort ifrån mig och känslorna är överväldiga. Ensamheten värker som ett stort hål i bröstet men min fina, älskade Håkan är som terapi för mig. Det löser sig, det är vad jag intalar mig själv en regning augustidag som denna, det gör det alltid.