Söndagsångest. Imorgon börjar skolan igen, imorgon åker min fina pojkvän hem, imorgon börjar allting om, allting kommer vara precis som vanligt. 
Hela min kropp skriker i protest och ingenting vill följa min vilja. Trots dessa faktum så lär de kommande dagarna ändå bli hyffsat genomlidliga eftersom jag nästa vecka återser min fina pojkvän för att titta på Sverige-England men också för att ta den sista andningspausen före jullovet. Jag önskar bara att tiden kunde gå fortare och att den här terminen ska bli överstökad, kom igen nu.