RUNNING TO STAND STILL

 
Dagarna springer iväg och hemresan känns inte så avlägsen längre. Vill inte tillbaka, vill inte lämna, vill inte fortsätta som vanligt. Varför går tiden så fort?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: