Smärta, det enda jag känner, det enda jag ser, det enda jag hör. Att lämna min vackra pojkvän på tågstationen får mina tårar att falla likt vattenfall varje gång, att möta hans sista blick, att känna hans sista beröring, att veta att det kan dröja flera veckor tills jag får se hans underbara leende igen. Jag orkar inte. Varenda meter som är mellan oss skär som rakblad i mitt hjärta. Fuck distance.